Stora sju-sitsiga bilar som ser små ut…

Ser man en Renault Espace på håll så ser den inte så stor ut, men när man kommer nära plingar förståelsen till för hur stora däcken är och därmed inser man att proportionerna (stora däck, stor kaross) stämmer men är mycket förvillande. För Espace är en stor bil, den har till och med fyrhjulsstyrning för att öka smidigheten i trånga utrymmen som parkeringsgarage – och det funkar utmärkt!

Ford har med sin nya design på S-Max och Galaxy lyckats göra fronten riktigt slimmad, sedda rakt framifrån ser de nästan ut som småbilar men rymmer förstås båda 7 personer, Galaxy är den större av de två. Med ett bättre insteg samt mer rymd i kupen är det Galaxy du väljer om du behöver mer än 5 platser i vardagen.

S-Max är dock definitivt den snyggare av de två och har du snöat in på Ford och endast vill ha sju-sits ibland så väljer du nog S-Max.

Bakom ratten är S-Max och Galaxy identiska i alla fall visuellt, all instrumentering mm ser likadan ut och får man inte titta i backspegeln är det i stort sett omöjligt att säga vilken bil man sitter i (inte helt sant men du fattar, de är lika).
När man kör är S-Max klart mest underhållande, S-Max känns personbilslik jämfört med den mer bussiga Galaxy, den svajar lite över tex fartgupp och ibland bjuder den på lite jänkegung, tex vid inbromsning.

Både S-Max och Galaxy är tysta och känns bra på långväg, dock testade jag S-Max med 19-tums däck med låg profil och visst är det snyggt men de stora däcken letar reda på spår och ojämnheter och skarvar i vägen ger rätt hårda dunsar i kupen. De flesta kittar nog inte sin S-Max på detta sätt gissar jag och även om Galaxy ser rätt tråkig ut i standarddäck så är det bekvämt – och det är oftast fokus i denna typ av minibussar.

I Renault Espace känner man sig lite som en king, lite som kapten sittandes på kommandobryggan i Millenium Falcon, man får leka Han Solo ett tag, iaf känns det lite så första gångerna i Espace, gissar att den grå vardagen med skrikande leriga barn och dagishämtning med påföljande hemkomst till fakirtimmen (till middagen är på bordet) kommer att tvätta bort Star Wars romantiken, men det är ju trevligt så länge det varar, eller hur?
Rymdskeppsliknelsen står sig dock när man kör, vägbana och styrning är lite fluffigt avlägsna och Espace framkallar ingen kördjävul – man är inte alls sugen att forcera kurvor – däremot blir man väldigt sugen på att cruisa i 110 ner mot kontinenten.

För långfärd väljer jag helst Espace, sen Galaxy och sist S-Max. Kanske hade S-Max kommit före Galaxy om den testade S-Max hade ” vanliga” ful-däck men oavsett vinner Espace över Fordarna.
I vanlig vardagskörning (blandad stadstrafik med ett å annat p-hus, dagislämningar, fickparkering och veckohandling på ett busy Coop Forum) så är det Fordarna som kommer ut on top. Både S-Max och Galaxy känns smidigare i tajtare utrymmen och tät trafik, dock sitter man högst i Espace (känns det som i alla fall) vilket är en styrka i de flestakörmiljöer. Totalt sett är S-Max dock definitivt den bil jag helst tar in till stan då den känns mest flexibel till storlek och alert i drivlinan.
Ok – du har säkerligen minst 2 barn om du läser detta eller kanske ett barn och går i väntans tider på tvillingar. Eller så har du 2 barn och behöver bra utrymmen, kanske behöver du få plats för både barnvagn och hund. Alla dessa tre minibussar lastar riktigt bra om man använder 5 säten och alla 3 lastar faktiskt rätt dåligt om man använder 7 säten. Jag skulle säga att Sharan och tex XC90 ( den äldre modellen om vi ska prata samma pengar) lastar bättre med 7 säten i bruk. I vardagen anser jag också att insteget till sista sätesraden är enklare också i Sharan (du kan läsa tidigare test av Sharan här) sen finns det ytterligare en grej som gör att Sharan är en svår konkurrent, jag säger bara ”skjutdörrar”.

Espace, Galaxy och S-Max har rätt maffiga dörrar bak och det funkar fint på den egna uppfarten men mindre fint på stormarknadens parkering. Alla tre har dock dörrsidor som täcker dörrtrösklarna, det gör att dörren går långt ner mot marken och innebär att man inte skitar ner sig när man stiger in i bilen, särskilt bra är det om barnen börjat klättra in själva, det spar många extra tvättmaskinskörningar!
För familjens behov erbjuds förstås inbyggda solgardiner i bakrutorna, brickor som fälls ut från framstolarnas ryggstöd och generösa glastak i dessa bilar och alla 3 är riktigt väl genomtänkta för familjebehoven, tex kan man i alla 3 fälla baksätena med en enkel knapptryckning från bagageutrymmet.

Ska du köpa Renault Espace, Ford S-Max eller Ford Galaxy?
Svaret är: ”Det beror på”

Espace är den bil som har mest charm i mitt tycke och ungarna gillar också det lite utsvävande designmässigt som Renault erbjuder (mina ungar gillar också Citroen Grand Picasso (läs test här) av samma anledning) så köper jag med hjärtat blir det Espace.

Men…

om bara inte ordet ”men” fanns…
Men om jag tänker krasst praktiskt blir det en Galaxy.

Jag har ett problem, eller snarare två problem. Jag har vårt yngsta barn i bakåtvänd bilbarnstol i framsätet och hon öppnar i tid och otid passagerardörren – inte för att hon vill ut (hon gillar bilar och att åka bil, en smitta hon fått av sin pappa) – nej hon öppnar dörren för att hon kan… Ibland är det olägligt att öppna bildörren under färd, på motorvägen är det mest olustigt men fartvinden håller emot dörren, sämst är det i vänstersvängar för då verkar G-kraften till passagerardörrens fördel och den kan svänga upp, har jag otur kommer jag att lappa till en annan trafikant en vacker dag.

Mitt andra problem är att jag behöver en sparringpartner, någon som kan tillsammans med mig kan förverkliga min prototyp/uppfinning för att förhindra att mitt barn öppnar framdörren. Kanske är du en klurig hobbybyggare, kanske är du industridesigner, eller så har du en fabrik i Kina eller kapital som letar risk – är du intresserad av att provtrycka idén – lägg en kommentar så hör jag av mig!

Att äga Volvo XC70 som begagnad: Nu har vi haft vår XC70 i snart två år och det kanske är dags att kort summera bilägandet. Den är inte längre lika glittrande som den var vid uthämtning, men rätt ok när den väl är tvättad (men det händer ju tyvär inte så ofta). Dock vill den gärna in till verkstaden rätt ofta har det visat sig…

För att bli varm i kläderna kan du läsa inlägget jag skrev när vi just hämtat bilen (en 2012:a som vi köpte begagnad på Bilia).

Som alla familjebilsägare vet så behöver en bra familjebil leverera på några områden:

Driftsäkerhet – bilen ska funka i ur och skur annars blir man senare än man redan alltid är

Flexibiltet – bilen ska lasta mer än man tror sig behöva för man behöver alltid mer plats

Säkerhet – bilen ska vara säker för du fraktar runt på det viktigaste du har (ungarna alltså…)

Utöver punkterna ovan så ska gärna bilen också ha en hanterbar kostnadsstruktur (för det är sällan du har pengar i överflöd med småbarn) och visar den milöhänsyn och är rolig att köra så är ju det toppen men inte nödvändigt (det finns en anledning till varför gubbar på 60 år köper Porsche, först då har de råd att prioritera glädje bakom ratten).

Mot dessa viktiga punkter kan vi nu summera hur livet med vår XC70 varit. Redan när vi köpte bilen sa min kompis Jocke att ”nu när du köper Volvo kanske du behöver besöka verkstaden lite oftare än en gång per år, så buffra lite pengar för det.”

Jag tänkte svara

”nejdu här har vi köpt oss en perfekt bil och jag är ju bilbloggare så är det något jag kan är det att göra rätt bilval”

nu i backspegeln kan man väl kort säga att han fick rätt…

Vi börjar med säkerhet:

XC70 har verkligen levererat på denna punkt, med lastgaller, en rejäl känsla i material och detaljer, bra öglor för remmade bilbarnstolar, förutsägbar väghållning och autobroms så är det inte så mycket jag upplever att jag saknar för den peng jag lade på bilen. Det är bra men så köpte vi ju en Volvo också.

Sen tar vi flexibilitet:

Ibland känns det onödigt att åka runt med en luftig kombi när man ensam ska köpa mjölk men andra gånger, som på bilden ovan när vi åker upp till Höga Kusten så är den grym på att lasta allt vi behöver ha med – visst är den knökfull i skuffen men så ryms vi också 5 pers i bilen, vi är 2 vuxna (en som kör och en som sitter i mitten bak) en 2 åring i bakåtvänd bilbarnstol på passagerarsätet fram, en stor framåtvänd isofixstol bak för 5-åringen samt en inbyggd säteskudde för 9 åringen. Baksätet är såpass brett att vi alla ryms ok och mittensätet är bekvämt nog för att långåka på (fast att köra är såklart skönare…). En punkt under flexibilitet som inte är att underskatta för tidspressade småbarnsföräldrar är bränsleåtgång och tankvolym – räckvidd kort och gott. Vår förra bil (en bensin Honda CR-V) fick vi tanka rätt ofta men vår XC 70 som har bortåt 70 liter i tanken och är en diesel hinner man nästan glömma bort vilken sida tanklocket sitter på mellan mackbesöken.

Nu kommer vi till driftsäkerhet:

Vi köpte bilen med Bilias Maxitrygg avtal som gäller i två år, det har visat sig vara mycket, MYCKET klokt… Under vårt första år med bilen gjorde vi en service men annars funkade allt som det ska förutom att låset på passagerardörren började spöka lite, den låser inte alltid dörren även om det ser ut så…

Under vårt andra år har en hel del hänt, problem som kunde ha kostat oss MYCKET pengar men som nu bara kostat oss GANSKA mycket pengar och en jävla massa irritation, frustration och ”I want to tear your eyes out” ilska…

I våras fick vi punktering på ena framdäcket – på vinterdäck som rullat en säsong. Ingen tydlig spik eller så i däcket utan bara punka. Grr, inte det man behöver när man kommer ut med andan i halsen och två ungar i släptåg som ska skjutsas till skolan. Har haft bil i 22 år och kört alltifrån regummerade skitdäck till nya dyra Nokian däck, kört i Europa på långa semestrar och haft bil i London under 3 år där glas på gatan är lika vanligt som fish and chips till lunch – jag har aldrig fått punka tidigare. Men ok, någon gång ska ju vara den första. Använde den medföljande skumkompressorn och tog mig till verkstad. Typ 1600 kr för nytt däck och skumkomressorn vågade jag inte ens fråga vad den kostar att ersätta.

I maj gjorde vi vår andra service på Bilia (gör allt by the book så att MaxiTrygg avtalet ska gälla utan tvivel) och då flaggades det att vissa bromsbelägg kan komma att behöva bytas till hösten – det är givetvis ok. Vi lägger till ca 4000 kr till årets bilnota för den årliga servicen.

I juni kör vi norröver med fullt packad bil och när vi glider av på avfarten mot Tönnebro (halvvägs till vårt mål) så varnar bilen – ”Växellådan har nedsatt funktion” och jag tänker ”va nu då??” – Men vi käkar en korv, håller tummarna och låter bilen vila en timme och sen när jag startar igen (med stresspåslag då jag målar upp bilden av bärgning och urlastning av bilen till hyrbil) så varnar den inte – skönt tänker jag, det kanske var något temporärt…

Väl framme är jag hemma med ungarna i vårt torp och hustrun kommer tillbaka från en storhandling. Hon säger att nu varnar bilen om att växellådan behöver omedelbar service. Va fan!  Det är typ 5 mil till närmsta mek och Bilia finns ju inte här uppe.

Efter viss rundringning till bilmekar, försäkringsbolaget (Volvia) och Volvo-assistans kommer jag fram till att jag ska köra bilen till Härnösand. Packar ur bilen för jag vet ju inte hur lång tid den kommer vara borta och när jag ska in i bagageluckan en sista gång så öppnar inte luckan sig. Låset funkar inte. Med en vulkan av irritation i bröstet kör jag på vinst och förlust ner bilen till Bilbolaget i Härnösand. Det finns inga tider att få förstås, det är mitt i juli, alla utom två överbelarmade mekaniker är på semester. Jag bönar och ber och de bestämmer sig för att jobba sent så att de kan kolla på växellådan. Bagageluckan är bara att glömma att de ska ha tid med. Får en hyrbil via Volvoassistansen och åker hem – 1500 kr som vi tackar Volvo assistans för.

Följande dag ringer jag Bilbolaget som gärna vill behålla bilen en dag till. De kom tillsammans med Volvia fram till att de ska byta växellådsolja, det är förstås inget som går på försäkringen så där försvann 4800 kr av semesterkassan. Bagageluckan får jag en tid för två veckor senare. På min fråga hur man ska använda en kombi utan bagagelucka så blir svaret att du får nog tyvärr lasta från baksätet. Vulkanen i bröstet pyser nu lite extra…

Hämtar ut bilen från verkstaden, växellådan larmar inte längre men jag har en bagagelucka som inte går att öppna. Mitt dilemma är (förutom att jag inte kan lasta i bilen) också att jag, slug som jag (trodde att jag) är, hade gömt hustruns 40 års present under golvet i bagageutrymmet. Men problemet är att luckan för att komma åt de jävla örhängena går inte att få upp utan att bagageluckan är öppen. Den tid jag fick på verkstaden för att fixa bagageluckan är dagen efter hustruns födelsedag. Känns som att Volvoguden pissar mig i ögat.

Nåja, vi åker runt och hälsar på släkt och vänner och jag försöker på alla sätt lirka mig in under bagagerumsgolvet från baksätet vid varje tillfälle jag får. Fattar ni hur frustrerande det är att vara typ 20 cm från att nå en rätt så viktig grej (presenten alltså) men att inte komma åt den?

Efter två veckor av lastande via baksätet och med hustruns 40 års dag passerad (ni kan ju gissa vad hon sa – yeah right att du köpt örhängen till mig som ligger i skuffen, en bättre lögn kan du ju komma på när du inte köpt en present till mig…) så åker jag igen till Bilbolaget. Det ska ta typ 40 min att byta låset i bagageluckan så jag bestämmer mig för att vänta, men det tar 7 timmar innan jag är därifrån, en högkvalitativ semesterdag spenderad med gratis kaffe utanför deras reservdelsshop. Under den tiden har jag försäkrat mig om att MaxiTrygg ska ta de ca 5000 kr som bytet kostar – annars hade nog halva Härnösand hört när min vulkan hade blåst topplocket. Mekanikern fick skära sönder låset – jodå, när det är låst så är det låst.

Väl hemma igen i Stockholm hinner vi komma igång i vardagen 1 vecka, sen börjar lampan för motorn att varna. SUCK! Vi märker ingen skillnad på motorns körbarhet men att få en tid hos Bilia är som att vänta på jultomten. Till slut kör jag bara in bilen till Bilia Alvik och ställer den där, dels hoppas jag att de hinner ta den under dagen och dels hoppas jag så in i helvete att det är något som täcks antingen av MaxiTrygg eller av bilförsäkringen. Denna gång infriades båda förhoppningarna och någon sensor till turbon byttes för 5000 kr – MaxiTrygg stod för notan och jag tackar Bilia Alvik för att jag får kalla mig nöjd kund.

Så nu är de bilrelaterade puckar jag har kvar (och som jag vet om) på bilen detta år dels att byta bromsbelägg för ca 4000 och dels att få passagerarlåset, som fortsatt spökar åtgärdat. Om inget oförutsett händer (och det har vi ju nu lärt oss att man INTE ALLS kan tro) så kommer service och reparationer på bilen att kosta mig ca 14 000 kr detta år på en bil från 2012 – jag hade räknat med max 5000 kr. MaxiTrygg har fått lägga ytterligare ca 10 000 kr på bilen. Därtill hoppas jag att det spökande passagerardörrslåset läggs, ca 4600 kr var den prisoffert jag fick – ska jag pröjsa det så kommer det inte att bli gjort –  jävlar i mig vilket rappel på en så pass ny bil!! Utöver rena pengar har jag förlorat minst 4 semesterdagar i research, telefon och väntades på att bilen ska bli klar på verkstaden medans jag druckit gratiskaffe och försökt hålla vulkanen inom mig i schack.

Beskymmersfritt bilägande? Man kan ju önska! Kommentera gärna nedan!

Måste bara (lite osvenskt) puffa för min mellandotter Juliette, 6 år gammal, som älskar att att sjunga lika mycket som pappsen hennes gillar bilar. Hon är den yngsta deltagaren i Supershowen och har gått till semifinal i SVT Barnkanalens program Supershowen - som sänds idag kl 18.30 på Barnkanalen. Röstas hon inte vidare av juryn kan man gå in och rösta på henne efter programmet. Heja Julie!

Så där ja! Nu är vi runt med försäljning av vår gamla CR-V (aka skottkärran) och ny på uppfarten har vi så en svart Volvo XC70. Ett inte så spännande val av bil kanske, vi köpte inte med hjärtat utan det var hjärnan som fick råda (för en gångs skull) – att köpa XC70 var rationellt baserat på våra behov, men vi gillar båda SUV så därför gick vi hjärtat till mötes med lite extra plast och markfrigång – annars hade ju en V70 funkat lika bra.

Mest nöjd är jag med de inbyggda bilkuddarna i baksätet och lastgallret (sexigt värre visst?) – minst nöjd är jag väl med att alla andra har typ en likadan bil.

Gillar också att det är läderklädsel men saknar tonade rutor, det går dock förvisso att fixa i efterhand.

Gillar att det är automatlåda men räds dieselförbrukningen då vi kör en hel del i stadstrafik. Gillar att den går tyst, till och med på dubbdäck är den tystare i kupén än många japanska/koreanska bilar jag testar med sommardäck.

Gillar att XC70 är och känns rejäl och säker, ogillar den silvriga dekorpanelen, men köper man begagnat kan man inte få allt. Gillar tidsurvärmare och avtagbar dragkrok samt backsensor. På Hondan hade vi fast monterad kula och ingen backsensor – fast å andra sidan behövdes ju inte den då

Det blev dubbade vinterdäck efter förra årets glashalka och vinterfälgarna är inte mycket att hänga i julgranen men jag har insett att jag behöver funktion för att få vardagen att gå runt, att ha en rolig eller snygg bil är kul men jag behöver en slitåsna för att få ihop vardagen, jag har inte råd med en snygg, rolig och funktionsriktig bil (kanske en X5…) så det får bli en XC70 som vi kommer att rulla omkring i de närmaste 4-6 åren, det bygger kalkylen på i alla fall…

Kommentarer eller tankar/frågor?

År av familjebilsbloggande, testande och diskuterande nedkokat i en bok, kan det vara något? Jag har lagt upp mitt manuskript oformaterat och orättstavat (är ju från Norrland egentligen) med abrupt slut så långt som jag kommit – hissa eller dissa och kom med tips och frågor.